{"id":1824,"date":"2014-04-04T11:10:21","date_gmt":"2014-04-04T09:10:21","guid":{"rendered":"http:\/\/statensmusikverk.se\/musikochteaterbloggen\/?p=1824"},"modified":"2017-10-27T15:37:50","modified_gmt":"2017-10-27T13:37:50","slug":"onegin-vs-stavrogin","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/old.capricemusic.se\/musikochteaterbloggen\/2014\/04\/04\/onegin-vs-stavrogin\/","title":{"rendered":"Onegin vs. Stavrogin"},"content":{"rendered":"

21 februari 2014 var det nypremi\u00e4r p\u00e5 baletten Onegin<\/strong> p\u00e5 Kungliga operan. Den bygger p\u00e5 Pusjkins versroman Eugen Onegin<\/strong> fr\u00e5n 1821 med musik av Pjor Tjajkovskij och koreografin gjord av den sydafrikanske koreografen John Cranko. V\u00e4rldspremi\u00e4ren \u00e4gde rum 1965 i Stuttgart, och den svenska urpremi\u00e4ren i Stockholm 1976.<\/p>\n

\"\"<\/a>

John Cranko, 1927-1973<\/p><\/div>\n

Huvudpersonen i b\u00e5de versromanen och baletten \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s personen Eugen Onegin. Det \u00e4r en aristokratisk St Petersburgsdandy som uttr\u00e5kad och ganska likgiltig inf\u00f6r tillvaron anl\u00e4nder till sitt nyss \u00e4rvda gods p\u00e5 landet. H\u00e4r m\u00f6ter han de b\u00e5da systrarna Olga och Tatjana, varp\u00e5 den sistn\u00e4mnda, Tatjana, omedelbart blir f\u00f6r\u00e4lskad i Onegin. Hon skriver ett brev till honom d\u00e4r hon f\u00f6rklarar sin k\u00e4rlek och f\u00f6rlorar sig i fantasier om ett liv tillsammans. I baletten skildras detta parti i ber\u00e4ttelsen mycket elegant genom att Tatjana st\u00e4ller sig framf\u00f6r en spegel. Hon dr\u00f6mmer om den m\u00f6rke, vackre Onegin, och pl\u00f6tsligt dyker han s\u00e5 upp i spegeln, kliver in i hennes rum, och f\u00f6r henne runt i en intensiv pas de deux innan han \u00e5ter f\u00f6rsvinner ut samma v\u00e4g som han anl\u00e4nde. Tatjana skriver f\u00e4rdigt brevet, och somnar lycklig och f\u00f6rv\u00e4ntansfull.<\/p>\n

Emellertid reagerar inte Onegin som Tatjana hoppas. Ist\u00e4llet f\u00f6r att omfamna henne s\u00e5 insisterar han p\u00e5 att f\u00e5 l\u00e4mna tillbaka brevet, och till slut river han det i bitar, l\u00e4gger det i hennes h\u00e4nder.<\/p>\n

N\u00e5got senare s\u00e5 inviteras Onegin till en bal hemma hos Olga och Tatjana. Det \u00e4r Olgas f\u00e4stman Lenskij som bjuder in honom. N\u00e4r Onegin anl\u00e4nder ignorerar han Tatjana, och b\u00f6rjar ist\u00e4llet uppvakta Olga, varp\u00e5 Lenskij blir s\u00e5 uppr\u00f6rd och f\u00f6rbittrad att han utmanar Onegin p\u00e5 duell. Onegin accepterar, och snart ligger Lenskij nedskjuten och d\u00f6d p\u00e5 marken. P\u00e5 s\u00e5 vis avlutas den andra akten i baletten.<\/p>\n

Tredje och sista akten utspelar sig flera \u00e5r senare, och scenen \u00e4r nu f\u00f6rlagd till St Petersburg. Tatjana har gift sig med en furste, och under en tillst\u00e4llning s\u00e5 dyker pl\u00f6tsligt Onegin upp och f\u00e5r syn p\u00e5 henne. Men denna g\u00e5ng \u00e4r det Onegin som blir handl\u00f6st f\u00f6r\u00e4lskad. Han n\u00e4rmar sig henne passionerat, och f\u00f6r en stund flammar de gamla k\u00e4nslorna upp inom henne. Koreografin l\u00e5ter Onegin uppvakta henne intensivt, men \u00e4nd\u00e5 med viss distans eftersom Tatjana v\u00e4rjer sig – hon tvekar, skyddar sig, f\u00f6rs\u00f6ker glida undan innan hon s\u00e5 f\u00f6r ett par helt korta \u00f6gonblick resignerar och ger sig h\u00e4n; f\u00f6r n\u00e5gra korta sekunder l\u00e5ter hon sig omslutas och bli en del av Onegin, precis som han av henne. Men till slut besinnar hon sig. Hon sliter sig l\u00f6s och f\u00f6rklarar att hon v\u00e4grar att l\u00e4mna sin man, avvisar Onegin p\u00e5 samma s\u00e4tt som han sj\u00e4lv en g\u00e5ng gjorde: genom att riva hans brev och l\u00e4mna det i hans h\u00e4nder.<\/p>\n

\"\"<\/a>

Minji Nam – Tatjana, Olof Westring – Furst Gremin
FOTO: Urban J\u00f6r\u00e9n, Kungliga Operan<\/p><\/div>\n

Det kan vara sp\u00e4nnande att en smula n\u00e4rmare beakta n\u00e5gra av de processer som f\u00f6rsigg\u00e5r under ber\u00e4ttelsens yta. I baletten s\u00e5 har Cranko valt att l\u00e4gga fokus p\u00e5 den sociala aspekten, mycket tydligt framh\u00e4vt i f\u00f6rest\u00e4llningen valspr\u00e5k som st\u00e5r att l\u00e4sa p\u00e5 rid\u00e5n i b\u00f6rjan av varje akt: \u201dQuand je n’ai pas honneur il n’existe plus d’honneur\u201d – ungef\u00e4rligen \u201dN\u00e4r jag inte har min heder, s\u00e5 finns inte l\u00e4ngre n\u00e5gon \u00e4ra.\u201d H\u00e4r \u00e4r det ju framf\u00f6rallt Tatjanas livshistoria som framh\u00e4vs; det vill s\u00e4ga hur hon i slut\u00e4ndan h\u00e5ller fast vid sin make, trots att hon faktiskt fortfarande har k\u00e4nslor f\u00f6r Onegin. Men konventioner och sociala regler omintetg\u00f6r vid detta lag m\u00f6jligheten f\u00f6r henne att ge sig \u00e5t honom. Samtidigt s\u00e5 inser hon nog futtigheten i detta, och skulle f\u00f6rmodligen mycket v\u00e4l f\u00f6rst\u00e5tt Falstaffs resonemang i Shakespeares Henrik IV kring \u00e4rans of\u00f6rm\u00e5ga att sk\u00e4nka n\u00e5gon en f\u00f6rlorad kroppsdel \u00e5ter.[1]<\/a> Ska verkligen en utanp\u00e5 lagd, och p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt kraftl\u00f6s, princip ges mandat att styra \u00f6ver ett livs inneh\u00e5ll och f\u00e4rdriktning? Hon vidh\u00e5ller hursomhelst sitt beslut, skandalen skulle bli alltf\u00f6r omfattande och sv\u00e5r att uth\u00e4rda.<\/p>\n

Intressantare \u00e4r emellertid hur figuren Onegin kan f\u00f6rklaras. Hur kommer det sig att han agerar som han g\u00f6r? Att han avb\u00f6jer Tatjanas inviter m\u00e5 vara h\u00e4nt – k\u00e4rlekspilar kan ju trots allt flyga \u00e5t de mest ov\u00e4ntade h\u00e5ll, och tr\u00e4ffar inte alltid samtidigt eller ens samma m\u00e5l. Men varf\u00f6r river han s\u00e5 demonstrativt s\u00f6nder k\u00e4rleksbrevet inf\u00f6r hennes \u00f6gon? Och varf\u00f6r tar han sig f\u00f6r att kurtisera Olga? Trots att hon i grund och botten inte intresserar honom, och trots att hon \u00e4r trolovad med hans gode v\u00e4n, s\u00e5 uppvaktar han henne; det \u00e4r som om han d\u00e4rigenom helt medvetet provocerar fram Lenskijs utmaning p\u00e5 duell. Varf\u00f6r? Vad har han att vinna p\u00e5 det?<\/p>\n

I den ryska litteraturen uppstod under 1800-taket begreppet lishniy chelovek <\/em>vilket <\/em>s<\/em>yftar p\u00e5 en manlig individ som drivs av dekadens och livsleda, och som inte s\u00e4rskilt v\u00e4l accepterar de sociala normerna. Ofta \u00e4r han b\u00e5de rik och aristokratisk, inte s\u00e5 s\u00e4llan b\u00e5de kapabel och talangfull, och med f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r spel, dobbel, festande och i stort sett allt som kan lindra k\u00e4nslan av inre tomhet. Exempel fr\u00e5n litteraturen \u00e4r Lermontovs Petjorin, och Gontjarovs Oblomov.<\/p>\n

En annan litter\u00e4r person som i det h\u00e4r h\u00e4nseendet dragits till sin yttersta spets \u00e4r Nikolaj Stavrogin i Dostojevskijs Onda andar<\/strong>. Precis som Onegin tycks han inte bry sig om vare sig relationer eller sociala koder, men det finns ocks\u00e5 i \u00e4nnu h\u00f6gre utstr\u00e4ckning ett inslag av irrationalitet i hans handlingar och agerande; en nyckfullhet, och ett manipulativt drag, som gr\u00e4nsar till elakhet och ren sadism \u2013 kanske kan vi ben\u00e4mna det f\u00f6r en demonisk aspekt <\/em>av karakt\u00e4ren. Denna finns \u00e4ven hos Onegin, men i en mer omogen och antydd form.<\/p>\n

\"\"<\/a>

Nikolaj Berdjajev, 1874-1948<\/p><\/div>\n

Den ryske filosofen Nikolaj Berdjajev har i sin bok Om Dostojevskij <\/strong>beskrivit mekanismerna som han menar k\u00e4nnetecknar Stavrogin. Den huvudsakliga tematiken r\u00f6r d\u00e4r den m\u00e4nskliga friheten och dess relation till Gud. B\u00e5de Onegin och Stavrogin \u00e4r frihets\u00e4lskande till den grad att de till\u00e5ter sig att g\u00f6ra i stort sett vad som helst. De finner sig inte i sociala koder, kutymer, eller seder, och st\u00e4ller till med skandaler utan att ens sj\u00e4lva riktigt kunna begripa eller f\u00f6rklara varf\u00f6r. De agerar och g\u00f6r i stort sett vad som f\u00f6r tillf\u00e4llet r\u00e5kar falla dem in. Den psykologiska beskrivningen av detta brukar ske i termer av leda, tristess, kanske en aning dekadens. Men Berdjajev f\u00f6rklarar saken p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt:<\/p>\n

Om Gud inte existerar och om m\u00e4nniskan sj\u00e4lv \u00e4r Gud, d\u00e5 \u00e4r allt till\u00e5tet f\u00f6r henne. M\u00e4nniskan kommer d\u00e5 att pr\u00f6va alla sina krafter och f\u00f6lja sin kallelse att bli Gud. Samtidigt l\u00e5ter hon sig gripas av en fix id\u00e9, och under besatthetens v\u00e4lde b\u00f6rjar hennes frihet f\u00f6rsvinna.[2]<\/a><\/p><\/blockquote>\n

Och p\u00e5 ett annat st\u00e4lle:<\/p>\n

Friheten urartar…till sj\u00e4lvsv\u00e5ld och g\u00f6r uppror mot sig sj\u00e4lv. Den blir tom och utan m\u00e5l. Den utarmar individen.[3]<\/a><\/p><\/blockquote>\n

I den m\u00e5n Stavrogin och Onegin kan kallas f\u00f6r gudl\u00f6sa m\u00e4nniskor \u00e4r det s\u00e5ledes, enligt Berdjajev, sj\u00e4lvklart att de agerar som de g\u00f6r. Irrationaliteten, den of\u00f6rklarliga elakheten, g\u00e5r att f\u00f6rklara genom att tillvarons meningsl\u00f6shet har blivit en ofr\u00e5nkomlighet; det \u00e4r en slutstation som inte g\u00e5r att undvika med mindre \u00e4n att Gud tas till n\u00e5der, och \u00e5ter f\u00e5r bli en del av existensen.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"\"<\/a>

Marie Lindqvist – Tatjana, Dragos Mihalcea – Onegin
FOTO: Morgan Norman,\u00a0Kungliga Operan<\/p><\/div>\n

N\u00e4r det kommer till den demoniska aspekten \u00e4r emellertid Onegin, b\u00e5de hos Pusjkin och s\u00e5 som han framst\u00e4lls i Crankos balett, i viss m\u00e5n en l\u00e4ttviktare. Detta blir tydligt om man exempelvis l\u00e4ser n\u00e5gra av pressklippen fr\u00e5n den svenska urpremi\u00e4ren 1976: I Sydsvenska dagbladet kallas Onegin \u201dden unge spr\u00e4tten\u201d, och i DN kallas han f\u00f6r \u201dblaserad dandy\u201d.[4]<\/a>\u00a0 \u00c4ven om epiteten n\u00e5gorlunda beskriver Onegin, s\u00e5 \u00e4r de alldeles otillr\u00e4ckliga med avseende p\u00e5 Stavrogin. Den sistn\u00e4mnde som ju har gjort sig skyldig till v\u00e5ldt\u00e4kt p\u00e5 en minder\u00e5rig flicka; som har haft aff\u00e4rer med sina v\u00e4nners fruar; som har intrigerat och bestuckit en gangster att genomf\u00f6ra mordet p\u00e5 sin egen hustru; den Stavrogin som i slut\u00e4ndan ocks\u00e5 sj\u00e4lvm\u00f6rdar sig sj\u00e4lv. Det vore inkorrekt och f\u00f6rm\u00e4tet att karakt\u00e4risera denna svarta personlighet som blott en omogen och ouppfostrad slyngel.<\/p>\n

Mellan Onegin och Stavrogin r\u00e5der ytterligare en v\u00e4sentlig skillnad. Ty \u00e4ven om ber\u00e4ttelsen om Onegin \u00e4r tragisk, s\u00e5 \u00e4r inte personen<\/em> Eugen Onegin tragisk. Till skillnad fr\u00e5n Stavrogin s\u00e5 finner han faktiskt n\u00e5gonting p\u00e5 sin livsv\u00e4g. M\u00e5 s\u00e5 vara att Berdjajev kr\u00e4ver Gud f\u00f6r att kunna genomf\u00f6ra sin filosofiska dialektik. Men Onegin finner sin egen mening, och han g\u00f6r det i form av k\u00e4rleken till Tatjana. Att det blir en olycklig k\u00e4rlek \u00e4r ov\u00e4sentligt; det viktiga \u00e4r att k\u00e4rleken visar sig vara m\u00f6jlig \u00f6verhuvudtaget, och att den f\u00f6rm\u00e5dde att avbryta den p\u00e5g\u00e5ende uppl\u00f6sningen av personligheten. Vad g\u00e4ller Stavrogin \u00e4r detta inte fallet, och hans kollaps och s\u00f6nderfall forts\u00e4tter tills den ofr\u00e5nkomliga underg\u00e5ngen inst\u00e4ller sig. Men f\u00f6r Onegin \u00e4r paradoxalt nog det olyckliga slutet n\u00e4r allt kommer omkring lyckligt, eftersom hans resa mot f\u00f6rd\u00e4rvet till slut blev hejdad \u2013 till sist fanns det n\u00e5gonting som visade sig vara betydelsefullt i tillvaron; till sist fanns det n\u00e5gonting som visade sig ha ett v\u00e4rde, n\u00e5gonting att k\u00e4mpa f\u00f6r, och i slut\u00e4ndan faktiskt v\u00e4rt att leva f\u00f6r.<\/p>\n

 <\/p>\n

\n
\n
\n

[1]<\/a>\u00a0\u00a0\u00a0 Henry IV del 1, akt V: 1<\/p>\n<\/div>\n

\n

[2]<\/a>\u00a0\u00a0\u00a0 Nikolaj Berdjajev, Om Dostojevskij<\/strong>, Skellefte\u00e5, 1992 s.77<\/p>\n<\/div>\n

\n

[3]<\/a>\u00a0\u00a0\u00a0 Ibid. s.59<\/p>\n<\/div>\n

\n

[4]<\/a>\u00a0\u00a0\u00a0 DN 18\/2 1976, SDS 1\/3 1976<\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Rikard Larsson har sett nypremi\u00e4ren av John Crankos balett Onegin p\u00e5 Kungliga Operan, och funderar kring karakt\u00e4ren Eugene Onegin och hans relation till liknande personligheter i den ryska litteraturen. L\u00e4s mer →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":22,"featured_media":1498,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0},"categories":[4,8,48],"tags":[75,77,72,73,74,76],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/old.capricemusic.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1824"}],"collection":[{"href":"https:\/\/old.capricemusic.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/old.capricemusic.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/old.capricemusic.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/22"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/old.capricemusic.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1824"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/old.capricemusic.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1824\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/old.capricemusic.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1498"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/old.capricemusic.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1824"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/old.capricemusic.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1824"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/old.capricemusic.se\/musikochteaterbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1824"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}